Vi hade bestämt oss för att ha repetitioner två hela veckor under våren 2002. För att kunna arbeta så effektivt som möjligt ville vi vara på ett ställe där vi även kunde bo och jobba intensivt utan för mycket störande yttre element.

Gerlesborgsskolan i Bohuslän kunde erbjuda den perfekta miljön. Bra och ändamålsenliga lokaler, helpension och en kreativt stimulerande miljö. Eftersom skolan även är ett etablerat konsertställe kunde vi förlägga uruppförandet hit.

Den första vecka var det till en början endast musikerna som repeterade, för att vara väl för-beredda till torsdagen då även tonsättarna skulle dyka upp. Vissa av styckena kändes komfortabla redan från början, med ett form- och tonspråk som passade oss. Andra var betydligt svårare att relatera till. Väldigt ovana former framförallt som, hur vi än vände och vred på det, inte gick att få någon rätsida på. I de fallen kände vi att det var bäst att vänta tills vi hade tonsättarna ifråga där, för att de skulle kunna hjälpa oss att hitta rätt.

Nästan samtliga av tonsättarna kom till Gerlesborg. Vi spelade vars och ens stycke först en gång och tonsättarna kom då med spontana kommentarer och rätade ut de krokigaste frågetecknen. Vi gick inte alltför djupt denna första gång utan gav tonsättarna lite tid att smälta intrycken och skissa på idéer för hur vi skulle gå vidare. När vi sedan drog igenom styckena en andra gång blev det ett mer ingående arbete med att studera detaljer och lösningar. Vissa av tonsättarna fick så mycket nya idéer att de skrev om delar av sina verk till vår nästa repetitionsvecka. I många fall blev det just sådan turbulens vi hade hoppats på och diskussionens vågor gick höga.

Det samlade intrycket var dock att det fanns stor ömsesidig respekt för varandras kunskaper. Detta kan bero på att, som någon av tonsättarna sa, jazz-musiker i så hög grad också ser sig själva som skapande konstnärer. Tonsättarna uttryckte att det kändes både ovant och befriande att jobba med musiker som tar så mycket personligt ansvar och ibland har obekväma åsikter om kompositionerna. Musikerna å andra sidan tyckte det kändes annor-lunda och spännande att tränga in i tonsättarnas ofta väsensskilda sätt att tänka och tvingades till helt nya sätt att förhålla sig till sina instrument och musiken som sådan. Det var ett mycket givande och fruktsamt möte som gav mersmak i båda läger.