Vi gjorde 6 konserter under våren 2002:

• Gerlesborgsskolan (uruppförande)
• Artisten i Göteborg
• Musikhögskolan i Örebro Härnösands folkhögskola
• Musikhögskolan i Ingesund
• Kulturhuset i Stockholm

Vid de två första konserterna spelade vi hela repertoaren men det visade sig bli ett alltför långt program, så därefter valde vi ut olika kompositioner till varje konsert för att skapa variation, samtidigt som vi kunde hålla lagom längd på framträdandet. Under hela tiden experimenterade vi med nya former, förkortade och förlängde partier, tog bort och lade till vissa delar eller kastade om ordningen.
Gradvis utvecklades materialet på detta sätt och kändes mer och mer som vårt. Vi behandlade det så som vi gör i vanliga fall när vi spelar i mer renodlade jazz/ improvisationssammanhang.
Tonsättarna som fick höra sina verk framföras flera gånger tyckte detta var något väldigt positivt. Improvisationspartierna i styckena förändrades ju naturligtvis också, vilket bidrog till att resultatet kändes fräscht och utmanande för både oss musiker, tonsättarna och publiken.

När det var dags att ta upp projektet igen till hösten hade, som tidigare nämnts, tre av medlemmarna i orkestern bytts ut. Vi fick därför planera in extra repetitioner för att skola in deras ersättare.

Under hösten 2002 spelade vi uteslutande i Västra Götalandsregionen:

• Nefertiti i Göteborg
• Kunskapscentrum i Åmål
• Vänersborgs teater (skolkonsert)
• Vänersborgs teater (offentlig konsert)
• Bohusläns teater (skolkonsert)
• Bohusläns teater (offentlig konsert)

Publikens bemötande var genomgående positivt, speciellt med tanke på att musiken de fick höra ofta var något vars like de aldrig förr stött på.
Projektets gränsöverskridande koncept gör ju att det hamnar mellan stolar, men på de ställen där jazz- och kammarmusikföreningarna på orten gått samman för att arrangera konsert kändes det som att korsbefruktningen utvidgades till att innefatta även publiken.
Förståelsen och mottagandet var som allra bäst i dessa fall. Det var speciellt kul att det gick så väl hem hos gymnasieungdomarna vi spelade för. Många kom fram och pratade med oss efteråt och vi fick många kommentarer om att de aldrig hört något liknande, och att det var spännande och häftigt